Funderingar

Som bekant läser jag just nu Patti Smith Just Kids... De tankar som återkommer (och som jag tagit upp innan) är hur mycket kläder och prylar man har som man inte behöver utan har för att helt enkelt äga det. Kläder är även det något vi tenderar att köpa mer av. Mina tankar går åt att rensa och skala ner det ill de kläder jag älskar och verkligen gillar att ha på mig och skänka eller sälja övriga plagg. Har redan hittat ett antal som ska skänkas till nära och några som ska säljas.

Det där med att ha mycket kläder och grejer försvann i och med min backpacking resa som genomfördes 2006. Innan dess var jag en person som fyllde tomrummet inom mig med onödiga ting för att slippa blicka in och klä av mig "naken" och erkänna vad som var fel. Denna resa förändrade mig verkligen. Det gick upp för mig vad som verkligen betyder något (för mig). Jag älskar upplevelser och dessa kan innebära något så enkelt som att sätta sig och kolla på människor till att resa. Under åren sedan denna omvandlande resa har jag flera gånger fallit för att inte vara ärlig mot mig själv och ta tag i det verkliga problemet. I dessa perioder har jag shoppat kläder, en massa kläder för att må bättre samt söka bekräftelse hos andra. Jag shoppade för att andra skulle lägga märke till mig helt enkelt. Speciellt en person under en två års period. Han påverkade mig negativt samtidigt som det var positivt. Under denna period var jag starkt inriktad på märkeskläder (och är till viss del fortfarande men av en annan anledning). Jag kunde vara väldigt nedlåtande mot de vänner som inte använde samma märken. Kunde hamna i heta diskussioner med en av mina vänner (som då var mer av en bekant). Hon sa verkligen vad hon tyckte och vi blev ofta osams över något så simpelt som kläder. 

När jag idag blickar tillbaka på denna tid, inser jag att jag var vilsen, sårbar och hade ett svart hål inom mig. 

Sedan jag flyttade upp till Stockholm för ett år sedan har jag förändrats. I början jobbade jag hårt och shoppade dyrt för att spendera pengarna eftersom jag aldrig var ledig och kunde njuta av dem. Sedan har jag verkligen börjat fundera över vem jag är eller i alla fall utvecklas som person genom mina nya vänner. Jag har fått upp ögonen för second hand, miljö och mycket mer. Jag har funnit mig själ eller i alla fall nästan, är på god väg att formas till den jag är säker på att jag är ämnad att vara. 

Men tillbaka till Patti Smith. Boken tar oss igenom den svåra men otroliga tid i 70-talets New York. Det är aldrig ting eller kläder som präglar en konstnärs liv utan själva skapandet, att ha råd till mat och umgås med vänner. Under läsandets gång känner jag en förändring inombords. Kan inte riktigt sätta fingret på vad men åter igen rensar jag mina garderob ner till de mest älskade kläderna och resten ska få nytt liv och kärlek från någon annan. För mig ska kläder få kärlek! Så nu kanske shoppingen av kläder påväg mot detsamma som inredningen varit i många år. Det har inte inhandlats många nya saker de senaste åren och det sim köpts vårdas och älskas. Det mesta är kvar sedan min första lägenhet d.v.s inköpta på loppis för snart tio år sedan, sedan finns det ärvda saker. Men i hemmet har jag verkligen bara det jag absolut behöver vilket är perfekt för att bo litet. ;)